En strid ström..
av samtalsämnen fullkomligt störtar från skyn. Nu knyter kontorskomplexens slavar näven hårt i byxfickan framför Rapport och tänker "hell yeah !". Tänk så spännande. Först den rafflande melodiefestivalupplösningen och sen ett snöoväder på det. Shit, då kanske man inte behöver säga "god kaka/gott kaffe", "vad har du för matlåda idag då" och det härliga "jorå såatteee" följt av ett litet nickande på lunchen eller fikarasten. Nu strömmar som sagt de svenska samtalsämnena från himlen.
Alla arbetsplatser har väl sin speciella jargong, samtidigt som det givetvis ryms både roliga och kanske lite torrare människor i kollonin. Med det sistnämnda så bara känns det rent intuitivt som jag refererar till akedemiker överlag. Visst många av de som går på KTH tillsammans med mig är ju sociala och går väldigt bra att snacka med överlag sådär även om det inte är jättekul (närmaste kretsen friar jag såklart från allt ansvar blink) , men ibland hör man ju grejer som man bara baxnar av, jag ska ge ett exempel längre ned.
Jag förstår inte varför det känns som om det finns så många människor utan någon som helst förmåga eller vilja att anpassa sig efter situationer. Det känns som om det finns personer utan vare sig intressen eller mål i livet. Själv känns det som om jag helst konverserar med människor som har ett allmänintresse för saker och ting, ett mål i livet är verkligen inte nödvändigt. Den slutsatsen drar jag efter att ha tillbringat snart två år på institutionen Kungliga Tekniska Högskolan där man som jag tidigare nämnt hör konversationer så torra att de smulas sönder och klockorna stannar. Jag brukar egentligen aldrig himla med ögonen, men jag har faktiskt kommit på mig själv att göra det blundandes när jag befinner mig i plugget
Exempel:
En tjej och en kille står i en kö till ett par mikrovågsugnar för att värma sin mat. Det är tyst. Plötsligt:
Kille: Jaha..vad har du för något idag då?
Tjej: Eeh Lasagne...vad har då da?
Kille: Eeh ..typ rotmos och fläsk
Tjej: Oj..ovanligt (torrt skratt)
Tystnad
Kille: Jaha..hur länge ska du värma din mat då?
Tjej: Jag vet inte
Kille: För om du värmer för lite så blir det ju fruset i mitten..
Tjej: Ja
Kille: Kanske fyra minuter?
Tjej: Ja..kanske det
Kille: Eller...man vill ju inte ha det för varmt heller
Tjej: Nej..då kanske jag ska värma tre minuter?
Kille: Njaa..jag tror tre är för lite..
Tjej: Då kanske vi säger tre och en halv minut
Kille: Ja..tre och en halv minut är bra
Tystnad
Ok, det kanske låter ganska torrt, men det är faktiskt omöjligt att beskriva den sanna torrheten i konversationen så jag ska illustrera den med en bild längre ned.
Jag vet inte om de ska ha cred för att de ändå lyckades prata så länge om matens värmning eller inte. Men va fan, har det inte hänt något roligare sen gårdagen? Upp till läsaren att bedöma.
Illustration: Atacmaöknen i Chile, världens torraste plats