Melodifestivalen - ett jävla stolpskott
Jahapp. I helgen avgjordes tydligen det hela och det blev "Charlotte the Harlot" som vann. Nu har i och för sig sett långt ifrån alla bidrag, men av de jag sett så har nog hennes låt ändå bäst chans att ta hem schlagerkakan. Hon verkar trevlig, sjunger väldigt bra och jag tycker om henne, men hon är på nåt sätt inkarnationen av något ont i samhället. Det är en sån där brud man inte vet var man har, som bär en mask. Och då menar jag inte mask i nån djup metaforisk mening utan jag menar att hon typ bär en mask, som på en maskerad altså, och det tycker jag är läskigt. Lämnar aldrig huset utan att ha lagt på typ 2cm make-up. Visst, jag gillar att tjejer sminkar sig och bryr sig om sitt utseende, men det finns ju för fan en gräns åt andra hållet också. Drar mig till minnes en anekdot från min ex-flickvän när Charlotte kom och skulle handla nya trosor (mums) av henne i affären där hon jobbade. Mitt ex sa att hon typ hade blivit rädd på riktigt när C kom fram, för hon hade så jävla mycket smink att det var sprickor i det. Uncool! Jag är också rädd.
Man kan ju fråga sig till vilken nytta tävlingen i sig äger rum egentligen. Melodifestivalen och Eurovision song contest är ju egentligen och dansar i periferin av allt vad bra musik heter. Det tror jag är en ganska allmän uppfattning, trots det massiva tittarantalet. Många tittar ju just för att det är någon slags cirkus. Och definitivt för att Svensson ska ha något att prata med kollegorna om på fikarasten när det blir torrt, som ett substitut till det klassiska svenska samtalsämnet "vädret".
Grundtanken med tävlingen måste ju på något sätt ha varit att den bästa låten i Europa ska vinna, och jag tror att om man hade frågat någon förra året vilken som var deras favoritlåt så hade inte många svarat "jo, det är jävligt lätt, det var ju den där låten av den lilla tjockisen med brillor från Serbien". Det känns lite som om man lever i en diktatur där man behöver lite glitter och glamour, tighta brallor med tubsocks-kukar och en eller ett par massiva lökar upptryckta i tv-rutan en gång om året. Folkets fest och det är det enda som dominerar löpsedlarna på, ja vilka tidningar kan det vara...Att det finns folk som livnär sig på att tycka och tänka om de olika,för det mesta lika fantastiskt korkade bidragen med hedern i behåll övergår fan mitt förstånd. Hur kan man leva med sig själv som proffstyckare i Melodifestivalen eller Idol (och tycka att saker och ting är en "f***ing k-a-t-a-s-t-r-o-f"), när man innerst inne vet att man bara är en liten bajsklutt på jordens yta som bara bryr sig om just allt annat än det som är viktigt? "Ååh FAN FAN FAN Bjarne åkte ur Idol, alla som inte ringde och röstade på Bjarne är dumma i huvudet" och vice versa är saker som på fullaste allvar skrivs i krönikor av betalda low life - journalister.
För att citera Magnus Uggla: Jag mår illa.
I want YOU for the gay army
Coming soon on lifeofdave:
Björn Gustafssons sexighet
Man kan ju fråga sig till vilken nytta tävlingen i sig äger rum egentligen. Melodifestivalen och Eurovision song contest är ju egentligen och dansar i periferin av allt vad bra musik heter. Det tror jag är en ganska allmän uppfattning, trots det massiva tittarantalet. Många tittar ju just för att det är någon slags cirkus. Och definitivt för att Svensson ska ha något att prata med kollegorna om på fikarasten när det blir torrt, som ett substitut till det klassiska svenska samtalsämnet "vädret".
Grundtanken med tävlingen måste ju på något sätt ha varit att den bästa låten i Europa ska vinna, och jag tror att om man hade frågat någon förra året vilken som var deras favoritlåt så hade inte många svarat "jo, det är jävligt lätt, det var ju den där låten av den lilla tjockisen med brillor från Serbien". Det känns lite som om man lever i en diktatur där man behöver lite glitter och glamour, tighta brallor med tubsocks-kukar och en eller ett par massiva lökar upptryckta i tv-rutan en gång om året. Folkets fest och det är det enda som dominerar löpsedlarna på, ja vilka tidningar kan det vara...Att det finns folk som livnär sig på att tycka och tänka om de olika,för det mesta lika fantastiskt korkade bidragen med hedern i behåll övergår fan mitt förstånd. Hur kan man leva med sig själv som proffstyckare i Melodifestivalen eller Idol (och tycka att saker och ting är en "f***ing k-a-t-a-s-t-r-o-f"), när man innerst inne vet att man bara är en liten bajsklutt på jordens yta som bara bryr sig om just allt annat än det som är viktigt? "Ååh FAN FAN FAN Bjarne åkte ur Idol, alla som inte ringde och röstade på Bjarne är dumma i huvudet" och vice versa är saker som på fullaste allvar skrivs i krönikor av betalda low life - journalister.
För att citera Magnus Uggla: Jag mår illa.
I want YOU for the gay army
Coming soon on lifeofdave:
Björn Gustafssons sexighet
Kommentarer
Trackback
