The new style
Fredagen blev en kul historia som började hos Ralle, sedan vidare till Lejontornet för att sedan redan vid 1-tiden (!) dundra mot efterfest. Rilles polare Stefan har nämligen tjackat en riktigt mastig gammal festvåning, sjuk fräsh, blev riktigt tagen! Av någon anledning hängde jag inte i själva lokalen utan mest i köket där det kom och gick roligt folk. Blev en kul kväll och den massivaste betongkepsen jag haft på flera år dagen efter.
På söndagen blev det utgång igen, visade sig att väldigt många människor man kände plötsligt skulle till operaterassen för att se någon känd DJ uppträda. Det blev också en väldigt skoj kväll med en oförglömlig händelse i jack-kön.
Nu blir det plugg hela kvällen, har precis gjort en vev till den legendariska domkraften och ska lägga sista touchen på rapporten i kväll. Har även fått en ny lärare för fortsättningen i produktframtagningen. Lätt den sjukaste läraren. Han gjorde entre plötsligt på en föreläsning och började gorma om diesel, svetsning, fräsning och allt annat som skulle göra oss till män. Han går redan under namnet Generalen. Ralle beskrev honom som en blandning mellan Ed Harris upphöjt till 10 och Joseph Mengele.
Over and out, tillbaka till den jävla domkraften..
En full jävel ligger och försöker se het ut i köket i festlokalen
Vår nya lärare Ed Harris
The chicmagnet..
Hur som helst. Igår plockade jag likt föregående dag upp Eddy och brände till Klintan. Där stånkade vi som vanligt igång med business. Klintans hus är numera känt som mysighetens högborg. Han bakade tre miljarder bullar som vi glatt käkade upp utan att tänka på konsekvenserna. Vi åkte även och lunchade på en pizzeria, där de magnifika historierna från ekerö-männen som vanligt avlöste varandra. Efter pizzan vill man bara dö men det var bara hem till till Klintan igen och jobba vidare. En till laddning bullar var på gång och Eddy gjorde en special nazi-bulle. Denna laddning brändes dock, men Eddy åt upp sin bulle ändå när han ändå lagt så mycket tid på den och stått ut med Klintans förudmjukande kommentarer om hans omogenhet. Cred till han!
Fotbollen på kvällen blev cancelad fick jag veta när jag körde hemåt runt 6-snåret. Jag snackade med Johan som tydligen var på väg hem från stan från sitt första möte som studentorförande på turist-linjen. Han frågade om jag kunde ta en liten avstickare och plocka upp han och nån brud från hans klass vid Brommaplan. Självklart!
Mot Brommaplan bar det och full fokus på att hålla inne "konsekvenserna" av Klintans kanelbulle-attack..
Då jag inte riktigt kommit underfund hur man ställer in tillfredställande klimat i vår nya bil så lyckades jag göra det varmt som i helvete i bilen, slängde av allt skit i passagerasätet så som halsduk, nycklar, snus, solbrillor mm.
Jag började tänka "hmm tänk om Johan har tagit med sig en riktigt nice donna.." några sköna drag genom håret för att rätta till frillan räcker långt men inte hela vägen haha. När jag skulle rensa bort allt ur passagerarsätet för att göra plats för min vän Johan placerade jag, listig som man är, ut mina schtekiga solbrillor i sitt fina fodral i baksätet. "Om hon är modeintresserad så kommer hon bli impad" tänkte jag och kände mig nöjd över min egen smarthet. Jaja hur som helst så plockade jag upp Johan och bruden, som var helt okej, och brände mot Hässelby.
Där sa vi hejdå och lämnade av tjejen och jag körde Johan till stationen. När jag ska köra upp för backen vid tuben så är det nån jävla dåre i bilen framför som höll på som ett moron. Jag stannade och tittade på spektaklet.
Medan jag väntade på att han skulle köra iväg nån gång tänkle jag att bruden måste haft noll koll. Visst, det var väl trevlig snack i bilen men hon kommenterade inte min listigt utplacerade fälla haha. Jag vänder mig om och tittar i baksätet.. Tror man inte att man ser det ståtliga läderfodralet helt tillplattat. Fanskapet har ju satt sig på brillorna! Gaaaa! Ett vrål hörs i bilen. Jag känner att ju längre hemåt jag kommer desto mer accelererar ilskan och jag kör fortare och fortare tills jag kokar över och tvärnitar in till kanten. Tar upp det tillplattade fodralet och sliter upp dragkedjan. Jag andas ut, visst brillorna kanske är lite mer böjliga än vad de var innan men de funkade iaf ok. Pust.
Så, brudar se för fan till att kolla var ni placerar era vackra bakdelar! Nån hunk kan ju på ett oerhört moget och otöntigt sätt ha placerat ut ett par solbrillor...
På kvällen blev det snack och pingis till rätt sent på natten, KE kallas nu mera "köttkorven" btw.
Eddy krossar nazismen genom att äta upp den! Ett slag för integrationen!
Sliter för framtiden
Mötet inleddes med en debatt om varför inte Klintan får ligga mer än han gör när han kan laga så god mat, driver företag och känner typ alla snygga brudar någonsin. Det framkom inget svar i debatten.
Sedan satte arbetet igång. Ola ringde stora tyska elektroniktillverkaren Merten och Klintan ringde danska Innovus för att kunna ändra i deras programvara.
Vi har några riktigt schyssta grejer på gång och framtiden ser ljus ut trots att vi just nu har lätt brist på likvida medel i bolaget haha:) Vi känner emellertid att vi behöver hjälp att lansera vårens produkter på ett schysst och tilltalande sätt, så undertecknad ringde upp en välrenomerad reklambyrå och bestämde ett möte för konsultation i början av april, det ska bli jävligt kul att få lite kreativ respons på skiten vi sliter med. Jag glömde givetvis att fråga vad det kostade, men min känsla var att det var ett förutsättningslöst möte haha, men sen när räkningen på 10 kakor dimper ner så har man nog lätt att hålla sig för skratt.
Eddy fick för sig att styra upp en hockeykväll hos Klintan då Djurgården möter Linköping i en vinna-försvinna match ikväll. Jag passade då på att glida hem, men inte utan att först ha sett Klintan och Ola, i jakt på empirisk kunskap om våra produkter typ dödade Klintans hus elsystem. Jag hoppas att de båda lever inför mötet imorn.
Kvällen ska jag spendera med att översätta en produktkatalog från Innovus (wohooo) och eventuellt belöna mig med en film om jag inte är för trött. En dag blir man förhoppningsvis rik.
Troligen så är ingen intresserad, men här är prototyper på visitkort en layoutare tog fram för ett halvår sedan.
En strid ström..
av samtalsämnen fullkomligt störtar från skyn. Nu knyter kontorskomplexens slavar näven hårt i byxfickan framför Rapport och tänker "hell yeah !". Tänk så spännande. Först den rafflande melodiefestivalupplösningen och sen ett snöoväder på det. Shit, då kanske man inte behöver säga "god kaka/gott kaffe", "vad har du för matlåda idag då" och det härliga "jorå såatteee" följt av ett litet nickande på lunchen eller fikarasten. Nu strömmar som sagt de svenska samtalsämnena från himlen.
Alla arbetsplatser har väl sin speciella jargong, samtidigt som det givetvis ryms både roliga och kanske lite torrare människor i kollonin. Med det sistnämnda så bara känns det rent intuitivt som jag refererar till akedemiker överlag. Visst många av de som går på KTH tillsammans med mig är ju sociala och går väldigt bra att snacka med överlag sådär även om det inte är jättekul (närmaste kretsen friar jag såklart från allt ansvar blink) , men ibland hör man ju grejer som man bara baxnar av, jag ska ge ett exempel längre ned.
Jag förstår inte varför det känns som om det finns så många människor utan någon som helst förmåga eller vilja att anpassa sig efter situationer. Det känns som om det finns personer utan vare sig intressen eller mål i livet. Själv känns det som om jag helst konverserar med människor som har ett allmänintresse för saker och ting, ett mål i livet är verkligen inte nödvändigt. Den slutsatsen drar jag efter att ha tillbringat snart två år på institutionen Kungliga Tekniska Högskolan där man som jag tidigare nämnt hör konversationer så torra att de smulas sönder och klockorna stannar. Jag brukar egentligen aldrig himla med ögonen, men jag har faktiskt kommit på mig själv att göra det blundandes när jag befinner mig i plugget
Exempel:
En tjej och en kille står i en kö till ett par mikrovågsugnar för att värma sin mat. Det är tyst. Plötsligt:
Kille: Jaha..vad har du för något idag då?
Tjej: Eeh Lasagne...vad har då da?
Kille: Eeh ..typ rotmos och fläsk
Tjej: Oj..ovanligt (torrt skratt)
Tystnad
Kille: Jaha..hur länge ska du värma din mat då?
Tjej: Jag vet inte
Kille: För om du värmer för lite så blir det ju fruset i mitten..
Tjej: Ja
Kille: Kanske fyra minuter?
Tjej: Ja..kanske det
Kille: Eller...man vill ju inte ha det för varmt heller
Tjej: Nej..då kanske jag ska värma tre minuter?
Kille: Njaa..jag tror tre är för lite..
Tjej: Då kanske vi säger tre och en halv minut
Kille: Ja..tre och en halv minut är bra
Tystnad
Ok, det kanske låter ganska torrt, men det är faktiskt omöjligt att beskriva den sanna torrheten i konversationen så jag ska illustrera den med en bild längre ned.
Jag vet inte om de ska ha cred för att de ändå lyckades prata så länge om matens värmning eller inte. Men va fan, har det inte hänt något roligare sen gårdagen? Upp till läsaren att bedöma.
Illustration: Atacmaöknen i Chile, världens torraste plats
Melodifestivalen - ett jävla stolpskott
Man kan ju fråga sig till vilken nytta tävlingen i sig äger rum egentligen. Melodifestivalen och Eurovision song contest är ju egentligen och dansar i periferin av allt vad bra musik heter. Det tror jag är en ganska allmän uppfattning, trots det massiva tittarantalet. Många tittar ju just för att det är någon slags cirkus. Och definitivt för att Svensson ska ha något att prata med kollegorna om på fikarasten när det blir torrt, som ett substitut till det klassiska svenska samtalsämnet "vädret".
Grundtanken med tävlingen måste ju på något sätt ha varit att den bästa låten i Europa ska vinna, och jag tror att om man hade frågat någon förra året vilken som var deras favoritlåt så hade inte många svarat "jo, det är jävligt lätt, det var ju den där låten av den lilla tjockisen med brillor från Serbien". Det känns lite som om man lever i en diktatur där man behöver lite glitter och glamour, tighta brallor med tubsocks-kukar och en eller ett par massiva lökar upptryckta i tv-rutan en gång om året. Folkets fest och det är det enda som dominerar löpsedlarna på, ja vilka tidningar kan det vara...Att det finns folk som livnär sig på att tycka och tänka om de olika,för det mesta lika fantastiskt korkade bidragen med hedern i behåll övergår fan mitt förstånd. Hur kan man leva med sig själv som proffstyckare i Melodifestivalen eller Idol (och tycka att saker och ting är en "f***ing k-a-t-a-s-t-r-o-f"), när man innerst inne vet att man bara är en liten bajsklutt på jordens yta som bara bryr sig om just allt annat än det som är viktigt? "Ååh FAN FAN FAN Bjarne åkte ur Idol, alla som inte ringde och röstade på Bjarne är dumma i huvudet" och vice versa är saker som på fullaste allvar skrivs i krönikor av betalda low life - journalister.
För att citera Magnus Uggla: Jag mår illa.
I want YOU for the gay army
Coming soon on lifeofdave:
Björn Gustafssons sexighet
Frihet
I torsdag eftermiddags lämnade jag äntligen KTH för att dundra ut på påsklov. Fy fan vad skönt, i brist på bättre ord som kan beskriva tillståndet just nu. Självklart hade man en monstertenta utan dess like innan friheten. Det gick väl inget vidare men det verkar det inte ha gjort för någon. Kurshållarna är ju som ofta konstaterat körda i roten.
Senare drog jag hem till Hannes med uppbackning av Rebellen, där käkades mat och snackades skit. Hannes exotiska flickvän kom hem med en polare och gav de hungriga männen chokladbollar vilket uppskattades!
Jag var ganska lack efter tentan men från Hannes på vägen till gymmet träffade jag den supercharmiga bruden som leder typ bodypumpklasser eller vad det nu är för något, jag har ingen koll alls på alla sjuka nya träningsformer som det "nya hälsosamma samhället" levererar. Jag har ju by the way från gymmet (genom en glasvägg) sett de mest bisarra scenerna utspelas i form av gruppträning. De sitter liksom och studsar på bollar och fan vet vad alltså.
Hursomhelst så skingrar "bodypumptjejen" verkligen alla moln med sitt bländande leende och jag bör ju fråga ut henne på dejt snarast alltså. Synd att jag inte har en aning om hur gammal hon är, kan vara allt mellan 20-27. Om hon nu skulle vara över 25 ligger det ju liksom i tjejers natur (trots holywoodMILFarnas och de unga hunkars försök att bevisa motsatsen) att det inte är riktigt okej att ha en 21-årig partner. Så om så är fallet med hennes ålder så ses man ju snarare som lammkött än en seriös satsning, man blir ett objekt och ingen pojkvän (var har jag hört det förut? Det kan inte vara så att det är de enda uttlanden från kvinnliga anställda som man tvingas läsa i de förbannade gratistidningarna varje dag?). Jaja, brudar jag vet hur det känns haha.
Kvällen avslutades med en grym fotbollssammandrabbning på Åkeshovs konstgräs där hela 12 av FORB:s spelare fanns representerade, däribland Jonas och Duffer som gjorde grymma comebacker!
Igår arbetade jag Ralle och Tallen med att räkna på en domkraft med skruv, yeaaah lajbans. Desto mer lajbans blev det när vi lade domkraftsplanerna åt sidan och öppnade helgens första kalla. Jag inledde kvällen med en Brooklyn Ale, som jag sett i programmet "Drickbarts" USA-special. Till den spisades fiskgratäng och ölkorv.
Guuu så gött.
Sen var det bara att kliva på burkölen, Kaggen och Rille anslöt, det blev baröverkroppförkör (senaste mans-trenden) och resten är historia. Av någon mystisk anledning slutade vi på debaser och gick sedan och tryckte en kebab. Kvällens kanske intressantaste ögonblick var möjligen på busshållplatsen hemåt där undertecknad under 20-minuter motstod pressen från fyra kvinnliga varelser att visa sitt kön och dokumentera det på mobilkamera. Er trogne vän undertecknad vägrade förstås om han inte fick se nåt sk. godis själv och trots rena och desperata lögner från kvinnorna stannade polaren pär i kallingarna, som tur var eftersom det var svinkallt ute.
Denna bakistunga dag har spenderats med att spela gura samt tittande på ett hyfsat intressant TV-program om bluffen med andar, astrologi, slagrutor och new-age relaterat båg i största allmänhet. Dokumäntärer är ju oftast vinklade i en eller annan riktning, men här kändes det som programmets skeptiker och ledare ställde riktiga "cut to core"- frågor och lät många människors dumhet tala för sig själva, vilket var bra. Det var inget att häpnas över i programmet när det avslöjades att allt var båg, det risiga var ju hur så kallade vägledare utnyttjade människor som förlorat nära och kära och så vidare. Och man slås knappt längre av hur många dumma människor det finns i världen. Man börjar bli, som Pink Floyd uttrycker det, comfortably numb.
Kvällens utgång är osäker, får se om det händer något lajbans. Annars kommer påsklovet att spenderas med grabbarna i företaget och jobba med det 24/7. Och så ska väl den där jävla Pragresan äntligen bokas förhoppningsvis.
Det var jävligt kul att hulken kom på förkröket ! Och min bandana är nästan snygg.
